I ett av Simpsonavsnitten igår ville Marge bli författare. Bara sådär, helt utan att någonsin ha haft en tanke på det tidigare. Och vad gjorde hon då? Jo, hon bad Homer ta hand om ungarna en dag eller två. Under tiden satt hon vid datorn och skrev. Efter att ha skrivit några rader sa hon ungefär ”då var tacklistan kvar, godispaus”. Sambon vred sig av skratt i soffan. ”Ha ha, är det sådär det går till?” Jag gnisslade tänder. För som vanligt gick allt lekande lätt på tv. Efter två ynka dagar, eller i alla fall väldigt snabbt, låg det en hel hög boksidor på bordet, närmare bestämt ett helt bokmanus. Hennes första bok var klar. Hon hade inte drabbats av idétorka en enda gång. Nej, hon hade bara behövt titta på en helt intetsägande och detaljlös tavla föreställande en segelbåt och en fiskstjärt, för att få ur sig en hel bok. Jag vet att Simpsons inte är något särskilt vetenskapligt program, men det mesta på tv är sådär orealistiskt. Kolla bara in alla fixarprogram. Hux flux har Timell spikat ihop en jättesnygg möbel. På max en halvtimme. Det är så att man blir illamående. För att inte tala om alla romantiska kräkmedelsfilmer där solen skiner konstant och alla är fullständigt överlyckliga i slutet. Blä