Idag blev det dags för lite motion. Det är inte varje dag, mitt schema är nämligen ganska fullspäckat. Jag skaver mig upp någon gång mellan 08.30 och 09.30, kokar gröt åt den elaka dvärgen som jagat upp mig ur sängen, gör minismörgåsbitar, värmer delikat kranvatten till lämplig dricktemperatur, jagar haklapp, skyfflar in mat i en liten vrång foderlucka som för att göra det hela lite mer till en sport svänger hit och dit i ungefär 180km/timmen. Under tiden kokar jag gröt åt mig och intar den. Sedan är det lek -bädd och städdags i 2 timmar, och efter det, lagom tills mitt tålamod börjar ta slut, är det dags att sova middag i en till två timmar. För dom små i familjen alltså, själv brukar jag ägna mig åt att leka med datorn, laga lunch och äta den utan att någon drar mig i håret och spottar mig i ansiktet. Samt klä på mig och eventuellt borsta håret och tänderna - om jag ämnar gå utanför dörren... ha ha, jodå jag går faktiskt ut nästan varje dag... Sedan läser jag några sidor tills hon vaknar och vill ha lunch. Efter lunch är det dags att leta reda på något helt och rent att klä henne i och ta sig ut på dagens luftning. Vi brukar hälsa på någon eller drälla på stan i superviktiga ärenden som att till exempel köpa lök eller något. Eventuellt tuppar hon av en stund i bilen eller vagnen. Om hon inte gör det väntar en eftermiddag med Något Litet Och Väldigt Surt. Sedan är det dags för middag, och nu är foderluckan ännu mer hopknipen och vrång, men om det trillar i för lite blir det en sådan där rolig natt med illvrål och välling var tredje timme. Sedan är det mer lek och slutligen bad och gröt eller välling. Kl 20.00 lägger hon i bästa fall huvudet på kudden och somnar. Då går jag antingen runt i allt mindre cirklar och undrar vart jag ska göra av mina plötsligt tomma armar och vad jag ska göra med all tid, eller så sitter jag i en trött hög som inte är tillräckligt trött för att kunna sova.
Någonstans mellan alla matningar har jag tänkt jogga. Och idag gick det alltså (!).
Vi tog oss till Kilenegården och jag skavde mig joggande runt 2,5km med barnvagn. När jag var tillbaka vid start sov hon så jag gick mot utegymmet. Det finns bland annat lutande brädor i olika vinklar med ett band att sticka in fötterna under så att man kan göra situps. Trots att jag varit därute i 10 år har jag aldrig testat. Som den måttfulla person jag är tänkte jag att det är likabra jag tar den med brantast lutning direkt. Då kanske jag inte behöver göra 600 situps utan bara några stycken. Eftersom det bör vara väsentligt jobbigare när man nästan hänger upp och ner. Jag klättrade upp och kände omedelbart av tyngdlagen. Det var svårt att orka ha benen böjda och efter några få situps blev jag hängande rakt upp och ner som ett lakan på tork. Jag kämpade vidare och tänkte att det här måste vara JÄTTEnyttigt så in i helvete jobbigt som det var. Men mest hängde jag. Efter ett tag kom en annan motionär och frågade om jag behövde ha hjälp för att komma loss. Men nejdå, jag tog mig ner.
Avkomman hade vaknat och tittade storögt på mig. Jag kände mig inte riktigt klar så jag gick till en gräsplätt och gjorde lite armhävningar också. Plötsligt hör jag ett glatt litet skratt. Hon sitter i barnvagnen och skrattar åt mig. Säger åt henne att motion är minsann inget att skratta åt. Men hon bryr sig inte. Antagligen ser jag extremt rolig ut.