lindalindeskov

På lördag är det första april. Men det är inte första-april-skämten jag skriver om nu utan om moder naturs jävlighet denna månad. Redan nu i mars börjar vårkänslorna dyka upp tillsammans med solen. Fem plusgrader upplevs som nästan tropiskt och folk sätter sig utomhus mot en vägg för att försöka tanka lite energi och solbränna. Man sneglar längtanfyllt på fälgkorset och vill egentligen byta till sommardäck. Men det gör man inte, ty man minns dagar i slutet av april då det varit snöoväder. Vinterjackan känns klumpig, ful och alldeles för varm. Egentligen vill man lämna den i bilen, men det är ingen idé. I samma sekund som man visar sig utomhus utan jacka kommer nämligen nordanvinden och letar sig helt fräckt igenom varenda klädesplagg man har. Helst skulle man vilja  cabba ner också, glida omkring i bilen och låtsas att det är sommar. Men gjorde man det skulle snöstormen vara ett faktum i samma sekund som elcabben går sönder. I mitten av april har det varit tillräckligt många soliga dagar för att man ska börja sänka garden och tro på våren. I år tänker jag inte låta mig luras. Jag VET att denna elaka månad får en massa återfall och kommer att bjuda på snö, iskallt regn och hagel. Ha! Känn på den du, april. Du är genomskådad, det är lika bra att du lägger av med alla tics direkt. Vik hädan!