"Kvacksalvicks multivitamineral - när du bara inte hinner äta"
"Färdigt passfoto på 5 minuter!"
"Din pizza är klar om 10 minuter"
"Kameran är redo att fota på 0.8 sekunder"
"Findus oxjärpar -klara efter 3 minuter i micron"
"Minutris - färdig gröt på 3 minuter"
Precis allt ska gå allt snabbare. Vi har mindre tålamod och mer bråttom än någonsin. Vi blir vansinniga om datorn inte startar omedelbart, om det är 2 personer före oss i kön, om någon ve och förbannelse inte skaver sig över gatan på 2 röda. Maten ska helst laga sig helt själv, vi har maskiner som tvättar, diskar och snudd på städar åt oss. Vi tar alltid bilen, det rättfärdigar vi med att vi inte har tid att cykla eller åka buss. Det har blivit fint att sova lite. Man upplevs som lat om man bekänner att man anser sig behöva minst 8 timmars sömn. Vi ska vara så högeffektiva att vi varken behöver sömn eller mat i matform och inte i piller och shot-form. Vi ska handla, köra bil, valla barn och prata i mobilen samtidigt. Vi ska lära oss ett språk medan vi kör bil, värmer halvfabrikat och byter ut våra misskötta, försummade krukväxter mot sprillans nya och blanka från växthuset i Holland. Uppdrivna med all doping som finns för växter. Vi har, kort sagt, fullständigt jävla sjukt bråttom. Vad är det vi har så bråttom för? Vad är det vi är rädda att inte hinna med? Döden? Vi lär dö allihop, förr eller senare. Troligen förr om vi ska hålla på såhär. Vi beter oss lika dumt som den målaren i den klassiska norgehistorien:
"Varför målar du så snabbt människa?!"
"Jag måste skynda mig innan färgen tar slut!"
Men en sak bryter bråttomtrenden fullständigt: Skolan. Vi har gått från några års obligatorisk grundskola till 12 års utbildning - minst. Samhället har blivit utformat på ett sådant sätt att man inte ens får städa toaletter eller lappa bilar utan en gymnasieutbildning. Vill man sitta i kassan någonstans bör man även komplettera med 3 år på högskola. Men om man ska vara relativt säker på att få ett vettigt jobb ska man ha en s.k. dubbel examen, alltså minst 6 år på högskola, och gärna ytterligare ett par år för att sticka ut lite grann från den breda, högutbildade massan. Folk börjar alltså bli bortåt 30 år gamla innan dom kommer ut ur skolsystemet, fullständigt förskrämda med huvudet nertryckt i en fyrkantig tryckpress, som tvingar hjärnan att producera tankar efter en given mall. "Läsa på, ha prov, skriva uppsats". "Söka på internet och bibliotek, göra ritning, göra modell". Det blir fullständig error när en sådan människa hamnar på en normal arbetsplats och ombeds lösa en uppgift.
"Men hur ska jag göra?"
"Äsch, det är inte så noga. Det finns flera sätt. Du kommer på något."
"Komma på något? Hurdå, vaddå? Vart står det?"
Varför ska allt utom skolan gå så förbannat snabbt? Varför har inte den hängt med och blivit högeffektiv som allt annat? Antagligen för att vi lever för länge. Vi måste förvaras någonstans. Det finns inte plats för alla människor i arbetslivet. Jag skulle ändå vilja se intensivkurser. "Bli ekonom på 6 månader" "Bli ingenjör på ett år" etc. Eller åtminstone en tydligare nischning. Efter grundskolan borde man få läsa exakt det man behöver lära sig för sitt yrke. Inte ännu mer av kärnämnena som man precis ägnat 9 år åt. På det viset skulle det hela gå mycket snabbare.
"Färdigt passfoto på 5 minuter!"
"Din pizza är klar om 10 minuter"
"Kameran är redo att fota på 0.8 sekunder"
"Findus oxjärpar -klara efter 3 minuter i micron"
"Minutris - färdig gröt på 3 minuter"
Precis allt ska gå allt snabbare. Vi har mindre tålamod och mer bråttom än någonsin. Vi blir vansinniga om datorn inte startar omedelbart, om det är 2 personer före oss i kön, om någon ve och förbannelse inte skaver sig över gatan på 2 röda. Maten ska helst laga sig helt själv, vi har maskiner som tvättar, diskar och snudd på städar åt oss. Vi tar alltid bilen, det rättfärdigar vi med att vi inte har tid att cykla eller åka buss. Det har blivit fint att sova lite. Man upplevs som lat om man bekänner att man anser sig behöva minst 8 timmars sömn. Vi ska vara så högeffektiva att vi varken behöver sömn eller mat i matform och inte i piller och shot-form. Vi ska handla, köra bil, valla barn och prata i mobilen samtidigt. Vi ska lära oss ett språk medan vi kör bil, värmer halvfabrikat och byter ut våra misskötta, försummade krukväxter mot sprillans nya och blanka från växthuset i Holland. Uppdrivna med all doping som finns för växter. Vi har, kort sagt, fullständigt jävla sjukt bråttom. Vad är det vi har så bråttom för? Vad är det vi är rädda att inte hinna med? Döden? Vi lär dö allihop, förr eller senare. Troligen förr om vi ska hålla på såhär. Vi beter oss lika dumt som den målaren i den klassiska norgehistorien:
"Varför målar du så snabbt människa?!"
"Jag måste skynda mig innan färgen tar slut!"
Men en sak bryter bråttomtrenden fullständigt: Skolan. Vi har gått från några års obligatorisk grundskola till 12 års utbildning - minst. Samhället har blivit utformat på ett sådant sätt att man inte ens får städa toaletter eller lappa bilar utan en gymnasieutbildning. Vill man sitta i kassan någonstans bör man även komplettera med 3 år på högskola. Men om man ska vara relativt säker på att få ett vettigt jobb ska man ha en s.k. dubbel examen, alltså minst 6 år på högskola, och gärna ytterligare ett par år för att sticka ut lite grann från den breda, högutbildade massan. Folk börjar alltså bli bortåt 30 år gamla innan dom kommer ut ur skolsystemet, fullständigt förskrämda med huvudet nertryckt i en fyrkantig tryckpress, som tvingar hjärnan att producera tankar efter en given mall. "Läsa på, ha prov, skriva uppsats". "Söka på internet och bibliotek, göra ritning, göra modell". Det blir fullständig error när en sådan människa hamnar på en normal arbetsplats och ombeds lösa en uppgift.
"Men hur ska jag göra?"
"Äsch, det är inte så noga. Det finns flera sätt. Du kommer på något."
"Komma på något? Hurdå, vaddå? Vart står det?"
Varför ska allt utom skolan gå så förbannat snabbt? Varför har inte den hängt med och blivit högeffektiv som allt annat? Antagligen för att vi lever för länge. Vi måste förvaras någonstans. Det finns inte plats för alla människor i arbetslivet. Jag skulle ändå vilja se intensivkurser. "Bli ekonom på 6 månader" "Bli ingenjör på ett år" etc. Eller åtminstone en tydligare nischning. Efter grundskolan borde man få läsa exakt det man behöver lära sig för sitt yrke. Inte ännu mer av kärnämnena som man precis ägnat 9 år åt. På det viset skulle det hela gå mycket snabbare.
