Nu får ni hjälpa mig för jag begriper ingenting. Idag var jag ute och gick och passerade en tätt befolkad pulkabacke. Föräldrar och barn sprang upp och ner och åkte. Men det var bara barnen som åkte.
Varför?
Föräldrarna bara sprang och drog.
För det första ger väl det barnen helt fel bild av verkligheten; dom luras att tro att pulkan tar sig uppför backen alldeles själv och i en del fall även dom själva.
För det andra; hur kul är det på en skala att tillbringa dagen i en pulkabacke utan att åka pulka?!
Och kom nu inte dragandes med klyschan "det räcker att barnen är glada så är vi föräldrar glada", jag har nämligen precis ynglat av mig själv och det räcker fan inte att barnet är glatt för att jag ska vara det. Dessutom är barn -åtminstone upp till en viss ålder, mycket gladare om deras föräldrar aktivt leker med dem och inte bara servar eller står bredvid.
En stor del av poängen med barn är ju att man får någon att leka med. Eller? Skaffar man barn för att få titta på när någon annan leker? Vad har hänt med barnasinnet? Har det fullständigt drunknat i blöjor, mjölk och föräldramöten? Är det pinsamt att åka pulka som vuxen? Är det ett för enkelt nöje? Måste vi köpa svindyr snöskoter eller slalomutrustning och åka på fjällsemestrer  för att tillåta oss själva att ha kul?