lindalindeskov

Det är trångt i huvudet just nu.

Jag hoppas att det inte är trängre än jag tror, det vill säga, att jag inte har löss. Varje år när skolan/förskolan sätter upp lappar att "nu har vi löss på avdelningen" börjar det klia. Och varje år - hittills, har det visat sig vara falskt alarm. Med andra ord ren inbillning. Jag hoppas trenden håller i sig.

 

Vad har hänt sedan sist? Jag har blivit äldre. Fått en massa bra presenter, bland annat tack vare mycket detaljerade önskelistor, tack så mycket :).

Om jag behåller den egocentriska jag-formen (det är ju ändå min blogg), var jag väldigt nere förra veckan. Närmade mig den medicinska definitionen av depression. Detta eftersom jag har Facebook. Omvärlden tar sig liksom närmare då. Även om jag sällan ser nyheterna och sällan läser tidningar kommer verkligheten åt mig via Facebook. När jag såg bilden (av ett drunknat barn) som jag tror att Henrik Schyffert var först med att dela på Facebook blev jag inte glad. Liknande bilder och inslag dök upp och jag började förstå en liten del av vad en massa människor går igenom just nu. Att människor drunknar på Medelhavet beror tydligen på att de inte får flyga. En flygbiljett är billigare än en illegal båtbiljett, men flygbolagen tar inte ombord flyktingarna på grund av någon idiotisk lag som borde ändrats för länge sedan. Vore det bara för att flygbolagen får transportera tillbaka flyktingarna själva ifall de inte tas emot på vald destination skulle väl problemet redan vara löst? Då skulle väl biljettpriset helt enkelt multipliceras med två? För även då blir biljettpriset lägre än vad båtbiljetten kostar.

Jag har sett en hel del illasinnade kommentarer från SD-anhängare och annat löst folk. Det har bidragit till känslan av hopplöshet. Inte nog med att världen ser ut som den gör, jag bor tydligen i ett alltmer rasistiskt land fyllt av hjärtlösa as utan tillstymmelse till empati. Lyckligtvis har det på sistone framkommit att väldigt många i Sverige och även andra länder har förmåga till empati. Väldigt många fler än jag vill hjälpa till. Faktiskt så många att somliga insamlingar fått ställas in då intresset varit för stort och logistiken därmed inte kunnat lösas. Dock tycks det mig som att möjligheterna att hjälpa till ökar hela tiden då de praktiska problemen blir lösta. Det går att lämna in kläder bland annat på Stadium. Alla hjälporganisationer hjälper till och behöver bidrag. Många tar initiativ att välkomna flyktingar och det är förstås jättebra.

I dag såg jag förresten ett elakt nättroll kommentera någon som delat en artikel om ämnet med ungefär "Jag tycker att du gratis (utan att vinna på det) skulle ta in 5 - 20 Syriska män - och låta dem bo hos dig. Då har du ju gjort något handfast för Syrianerna!". Flera gör faktiskt precis det. Flera går till tågstationen och erbjuder nyanlända att sova hemma hos dem. En av dagens delade artiklar handlade om alla försök som görs i dag att ställa grupper mot varandra. Alla dessa "Vi har inte plats för fler! Vi måste tänka på våra pensionärer/sjukskrivna/unga arbetslösa/dåliga skolor" och så vidare. Som om det ena skulle utesluta det andra. Som tur är finns det motkrafter, som exempelvis berättar hur mycket vi gjorde och hur många vi hjälpte under andra världskriget och hur många vi tagit emot och hjälpt nu (en bråkdel). Vi skulle kunna ta emot och hjälpa många fler. Och jag tror faktiskt inte att vi behöver vara så förbannat livrädda för att låta dem stanna så länge de vill. Sverige är inte svaret på alla människors böner. Många vill tillbaka när det går att vistas säkert i det egna landet.