Såg precis ett nyhetsinslag på tv som handlade om att vi inte har en enda heltidsanställd kvinnlig brandman i Värmland, och få i resten av landet. En kvinna intervjuades och uttalade sig om vad detta kan tänkas bero på. Anledningen tycktes vara att fystesterna inte är anpassade efter kvinnor (!). Men ve och fasa tänker man ju omedelbart, är inte testerna anpassade efter kvinnnor?! Kan det möjligen vara så att de är anpassade efter yrket och arbetsuppgifterna samt belastningen i detta? Jag kan lätt se en total urflipp inom brandkåren, om Jämo tillåts härja fritt där:
- Välkommen till brandkåren Värmland, det är Marie.
- Ja hallå, ni måste komma direkt, det brinner på Drottninggatan 43!
- Är det en kvinnlig brand eller en manlig?
- VA?! Skynda er, det når snart övervåningen!
- Jamen alltså, brinner det lite eller mycket? Behöver vi högsta tryck i dom största slangarna eller räcker det med
de lite mindre? Och är det någon person eller något husdjur som väger mer än 40kg som kan tänkas behöva
bäras ut?
Klick.
Fy helvete, vart är vi på väg egentligen? Jag har inget emot kvinnliga brandmän, men då ska de vara lika bra som dom manliga. Det finns faktiskt starka, rejäla kvinnor. Och de skulle aldrig klaga på intagningskraven, de skulle klara dem!
Då olyckan är framme finns inte tid till könsdebatter och prestige. Om min man (100kg +) ligger avsvimmad av rök och det kommer en liten räka i flugviktsklassen som Jämoat sig till ett brandmansjobb har hon garanterat inte en chans att få ut honom. Vad vinner vi på det, Jämo?