Häromdagen lyckades jag jobba ihop till en hel timmes rast mitt på eftermiddagen.
Den använde jag till att stanna budbilen i Storfors och hälsa på mormorsmor, som blev
glad men inte var helt nöjd med längden på rasten.
"Stannar du bara i en timme?!"
"Ja..." sa jag lätt förbryllad då en timme i min värld är ganska mycket.
"Tänk..." suckade hon, och fortsatte sedan: "Jag trodde att du kunde göra lite hur du ville,
eftersom du har eget företag."
Så några av fördelarna med mitt livsval har alltså till slut gått in. Men vilken oerhörd romantisering av läget.
Försökte förklara att jag har tider att passa och paket att leverera, som jag visserligen hade kunnat tacka nej till, men det fanns ingen anledning att säga nej. Det gör man nämligen bara när man är överhopad med jobb, eller får en förfrågan av en otrevlig människa som tycker att man ska bära stora skåp upp till 3:e våningen i princip gratis. Då känns det bra att kunna säga "nej, vi sysslar inte med sådant".
Den använde jag till att stanna budbilen i Storfors och hälsa på mormorsmor, som blev
glad men inte var helt nöjd med längden på rasten.
"Stannar du bara i en timme?!"
"Ja..." sa jag lätt förbryllad då en timme i min värld är ganska mycket.
"Tänk..." suckade hon, och fortsatte sedan: "Jag trodde att du kunde göra lite hur du ville,
eftersom du har eget företag."
Så några av fördelarna med mitt livsval har alltså till slut gått in. Men vilken oerhörd romantisering av läget.
Försökte förklara att jag har tider att passa och paket att leverera, som jag visserligen hade kunnat tacka nej till, men det fanns ingen anledning att säga nej. Det gör man nämligen bara när man är överhopad med jobb, eller får en förfrågan av en otrevlig människa som tycker att man ska bära stora skåp upp till 3:e våningen i princip gratis. Då känns det bra att kunna säga "nej, vi sysslar inte med sådant".
