O-kej... då har man testat det man trodde var tunnelbanan. Jag trodde u:et betydde "unterweg" eller något annat logiskt. Men nejdå. I centrum kliver man på u-bahn under jord. Men väldigt snart åker tåget upp och kör på räls ovan jord. Ungefär som spårvagnen, med den skillnaden att u-bahn är mycket mer sliten. Det gick åt helvete direkt när jag försökte kliva på med barnvagen -i den dörren som var märkt med en bild på en cykel och en bild på en barnvagn. Väldigt pedagogiskt. Det var bara det att någon smart idiot monterat räcken till vänster, i mitten och till höger i dörren. Räcken med utstickande handtag som gjorde det omöjligt för mig att få in barnvagnen. Min trehjuliga sportvagn var för bred. Då det inte fanns tid att montera isär vagnen hjälpte en annan mamma mig på. Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå överhuvudtaget, men det gick om man lyfte vagnen högt över handtag och räcken lite på sned. Väl ombord upptäcker jag att det inte finns någon fin elektronisk tavla med kommande hållplatser som på spårvagnen. Nix, en röst talar sporadiskt om vilken hållplats som är nästa. Jag hade lyckligtvis kartan med mig så jag kunde hänga med ändå. Vid första stoppet kommer nästa chock: Plötsligt är inte tåget i nivå med marken som vid påstigningen. Nej nu är det ett stup på bortåt en meter som man måste forcera, via en tvärbrant utfällbar trappa med pyttesteg. Helvete, hur komma av? Mamman som hjälpt mig, och som själv har en mycket smidigare vagn kliver av och jag får hjälpa henne ner.
Jag funderar ut att om jag plockar av de båda hjulen som sitter på ena axeln och sedan balanserar ner vagnen på ett hjul kanske det går. Det gör det inte. Det är för små trappsteg och för brant. En medpassagerar får bära ena änden på vagnen för att vi ska kunna ta oss ut. Den här lilla resan på 15km med spårvagn och u-bahn tog 1 timme och 15 minuter. Min mamma SPRINGER snabbare än så. Kollektivtrafik suger -även här. Det enda man kan ha den till är att åka in till stadskärnan. Där finns det ändå inga parkeringsplatser.
Jag funderar ut att om jag plockar av de båda hjulen som sitter på ena axeln och sedan balanserar ner vagnen på ett hjul kanske det går. Det gör det inte. Det är för små trappsteg och för brant. En medpassagerar får bära ena änden på vagnen för att vi ska kunna ta oss ut. Den här lilla resan på 15km med spårvagn och u-bahn tog 1 timme och 15 minuter. Min mamma SPRINGER snabbare än så. Kollektivtrafik suger -även här. Det enda man kan ha den till är att åka in till stadskärnan. Där finns det ändå inga parkeringsplatser.
