Det blev mycket roligare här i världen när barnen började förskolan båda två. Men fyyy på mig att inte bara tycka så utan dessutom skriva det. Jag har roligare på dagarna och får använda hjärnan aktivt samt träffa andra människor över 5 år. När jag sammanstrålar med barnen framåt fyra sådär på eftermiddagen har jag hunnit sakna dem och de har också fått träffa jämnåriga istället för enbart mig hela dagen.
Att de är på varsitt bra ställe med bra pedagoger är förstås det som gör att allt känns bara superkul. Jag oroar mig inte och de sitter inte och saknar mig utan leker och har kul. Motsatsen hade inte varit trevlig; sitta i skolan med dåligt samvete och ha ångest för att man vet att ingen kramar och bryr sig om barnen.
Det är förstås inte varje dag vi är på olika håll. Veckan innehåller för det första både lördagar och söndagar och då är förskolorna stängda. Det är heller inte direkt sällan någon av dem är sjuka så att jag/maken måste stanna hemma.
Vi hinner med andra ord gott och väl med att träffas...
