lindalindeskov

Jag har förvandlats till tant. Eller kanske har jag alltid haft det i mig, latent. När min omgivning betedde sig på det ena konstiga sättet efter det andra i min ungdom tyckte jag att jag hittat mig själv relativt snabbt och smärtfritt. Jag visste vem jag var och jag gillade mig. Men redan vid 18-års ålder tyckte jag att det började barka utför. Jag blev mer och mer bekväm. Från motorcykel till sportbil, från sportbil till fyradörrars BMW och i åldersnoja från BMW till röd liten opraktisk tvåsitsig cab. Jag gillar min bil, men det är inte som för några år sedan, den här har jag inte ens polerat (!). Och det kan gå ÅR mellan vaxningarna. Gissa förresten vad jag gjorde igår, när det var fredag kväll; Jag kokade saft. Herregud. Jag borde läggas in på något tantfritt ställe, där det varken finns symaskin eller spis i sikte. Jag måste ha varit ekorre i ett tidigare liv. Så som jag plockar, lagrar, torkar, kokar, fryser in och håller på. Tro inte att jag tycker att jag är duktig, ty jag ifrågasätter starkt min mentala hälsa. Jag ogillar stora förändringar. Således är jag ett vanedjur. Och om jag en gång hittat mig själv tycker jag inte om när jag ändrar mig. Men det verkar inte bättre än att man ändrar sig –hela tiden. Det är bara vissa grundläggande värderingar som består. Men prioriteringarna ser helt annorlunda ut idag jämfört med för 10 år sedan. Nu börjar jag dessutom undra om det är genetiskt, en tanke som verkligen är skrämmande. Jag har alltid satt jobbet först och hemmet sist. Jag menar vem bryr sig om ifall det finns bullar i frysen eller är städat? Har man bara en bra inkomst kan man ordna det mesta. Och varför vill jag plötsligt ha barn? Jag som aldrig skulle ha några. Svaret måste vara: Moder Naturs Djävulska Plan. Jag tycks vara programmerad att sätta bo och föröka mig. Därav ändringarna av sakers rangordning. Ligger verkligen dom där gamla rollerna kvar i min genuppsättning? Är det meningen att jag ska gå och rota hemma medan karln tjänar pengarna? Aldrig i helvete. Det här är fullständigt oacceptabelt. Och nästa helg är det jag som gör något totalt otantigt. Annars tänker jag slå mig själv på käften.